Hormon som ska skydda mot fara
Så vilken typ av hormon är GDF15? Det är lite komplicerat. Men Vaudel förklarar att det är ett hormon som kroppen producerar när den blir förgiftad eller angripen av något.
– Om vi till exempel äter en giftig svamp blir vi mycket dåliga och kräks. Det kommer hjärnan att minnas så starkt att vi inte vill äta svampen igen, säger Vaudel.
Mammans egen produktion före graviditeten påverkar
Moderkakan producerar GDF15 under graviditeten. Produktionen kan vara högre om man till exempel väntar tvillingar.
– Om en kvinna har en hög egenproduktion av GDF15 innan hon blir gravid, blir hon inte lika sjuk när moderkakan börjar producera hormonet. Men om hon från början har en låg egenproduktion före graviditeten kan hon bli mycket sjuk. Det är alltså en sjukdom, säger Vaudel.
Forskare undersöker två möjliga behandlingarForskare undersöker nu om det går att ge läkemedel förebyggande, alltså innan graviditeten börjar.
– Om någon vet att hon har haft hyperemesis tidigare finns det hopp om att hon i framtiden kan få förebyggande behandling. Om vi kan göra kvinnor mindre känsliga för GDF15 innan de blir gravida kan vi minska risken för sjukdom – oavsett hur mycket hormon moderkakan producerar, säger Vaudel.
Diabetesläkemedlet metformin är ett läkemedel som har testats att ges före graviditeten. En formell klinisk studie behövs innan behandlingen kan börja användas.
– En annan möjlighet är att ge läkemedel till den gravida kvinnan så att påverkan från GDF15 neutraliseras – och att kvinnan inte blir sjuk, säger Vaudel.
Viktiga frågor när en behandling ska utvecklas är enligt Vaudel hur långt i förväg läkemedlen måste ges och vilken dos som behövs.
– Det pågår flera försök, bland annat i Storbritannien, USA och Nederländerna. Kanske kommer vi också att starta studier i Norge nästa år, säger han.
– Går forskningen om hyperemesis alltså framåt?– Det går långsamt, men detta är ett viktigt steg framåt. Om vi ser på de senaste 10–15 åren som helhet har det hänt väldigt mycket nytt. Jag tror att vi närmar oss en lösning, säger Vaudel.– Vi hittar också nya gener som kan hjälpa oss att förstå varför graviditetsillamående blir så allvarligt. Men då behöver vi mer forskning, säger han.
– Bra att man hittar något som går att mäta
– Det är väldigt bra att forskarna har hittat något som går att mäta. Hyperemesis är ett tillstånd där många människor i omgivningen inte förstår hur omfattande problemen faktiskt är. Därför är det viktigt för de som är sjuka att det finns en förklaring till varför de blir så dåliga, säger Jone Trovik.
Trovik är överläkare vid Haukeland universitetssjukhus i Norge och har varit engagerad i frågan om hyperemesis sedan hon skrev sin första artikel om sondmatning till gravida i Tidsskrift for Den norske legeforening år 2007.
Hon håller helt med Vaudel om att diagnosen hyperemesis fortfarande får för lite erkännande.– En sak är när gravida upplever att anhöriga utan medicinsk bakgrund inte förstår hur sjuka de är. Men de ska naturligtvis bemötas på ett bra sätt av vårdpersonalen, säger hon.
Internationella möten om hyperemesis
Tillsammans med Åse Vikanes startade Trovik 2015 det första internationella mötet för forskare och vårdpersonal som arbetar med hyperemesis. 70 personer deltog. Sedan dess har sådana möten, med undantag för pandemiåren, arrangerats vartannat år.
– Det har kommit fram mycket bra under de här åren. I Norge har vi fått två läkemedel mot graviditetsillamående godkända, och det har genomförts studier som har hittat kopplingen till GDF15, säger Trovik.
– Vad har de illamåendestillande läkemedlen betytt för dem som kämpar?– Läkemedlen gör att fastläkare och vårdcentraler har något att ta till. Tidigare var det så att mer än hälften av de som lades in på sjukhus inte hade fått någon form av illamåendestillande medicin innan de kom till oss. Den andelen har nu minskat. Det betyder att det kan ta lite längre tid innan de gravida blir så dåliga att de behöver läggas in, och hela förloppet kan bli något mindre allvarligt, säger hon.
– Låter det realistiskt med en bot inom tio år?– Ja, det kan absolut vara möjligt. Vi måste våga sikta högt, säger Trovik.
Hon betonar att den nya forskningen visar att det inte bara finns en enda orsak till att vissa får hyperemesis. Samtidigt tycker hon att varje steg framåt är positivt.
– Men vi vet också att behandling och utveckling av läkemedel kan ta tid. Man ska i grunden vara försiktig med läkemedel under graviditeten, så det här kan bli en extra lång process. Det måste finnas säkerhetsdata innan man kan ge läkemedel till gravida, säger hon.
På kort sikt tror Trovik att det kan vara bra att undersöka de läkemedel mot illamående som redan är godkända i Norge. Fungerar de bättre eller sämre hos kvinnor som har låg produktion av GDF15 före graviditeten?– Och användningen av metformin kan vara positiv. Det är ju ett gammalt och välkänt läkemedel, säger Trovik.
– Men då måste man veta att man haft hyperemesis i en tidigare graviditet?– Ja, precis. Men kanske vet man att ens mamma eller syster har haft hyperemesis, vilket innebär en ökad sannolikhet att själv drabbas. Då kanske man kan testa om man har låga nivåer av GDF15 före graviditeten. Men genetiska tester kan vara komplicerade och de är också dyra, säger Trovik.
Norska studier viktiga för forskningen
Tillsammans med andra forskare i Bergen och Europa arbetar Vaudel för att hitta en behandling. Han är stolt över att Norge har bidragit med mycket viktig data.
– Den norska mor-, far- och barnundersökningen (MoBa) är den största studien med graviditetsbaserade data som också innehåller genetisk information. Kvinnorna har genom MoBa även lämnat blodprover, och dessa är viktiga när vi letar efter andra hormoner som kan påverka varför vissa blir mer illamående än andra, säger Vaudel.
Han är imponerad över en svarsfrekvens på nästan 80 procent i MoBa-studien.
– Om vi tittar på andra länder är det kanske mindre än hälften som svarar. Det visar att norrmän vill bidra till forskning, säger Vaudel.– Dessutom har vi HUNT, som är en stor norsk befolkningsstudie som omfattar hälsoinformation och biologiskt material från invånare i Trøndelag län, säger Vaudel.
Sedan den första datainsamlingen 1984 har 250 000 personer från Trøndelag län deltagit. En femte undersökning, HUNT5, är också planerad till 2028–2030.
– Vi måste hjälpa den här gruppen kvinnor
– Vi får hela tiden höra att vi behöver fler barn. Men då måste vi också hjälpa kvinnorna. Hyperemesis är inte bara ett biologiskt och medicinskt problem. Vi måste ge diagnosen den uppmärksamhet och respekt den förtjänar. Extremt graviditetsillamående påverkar både arbete, fritid och familjeliv. Många vågar inte bli gravida igen efter att ha gått igenom en graviditet med hyperemesis. Och 10 procent av dem som har hyperemesis väljer att avbryta graviditeten eftersom situationen blir för farlig, säger Vaudel.
Utmanande att få forskningspengar
Vaudel berättar att det kan vara mycket svårt att få forskningsanslag till studier om hyperemesis. Det kan också vara svårt att försvara projekten, eftersom det fortfarande finns en uppfattning om att ”alla gravida ändå mår lite illa”. Svårt graviditetsillamående kan därför hamna i konkurrens med forskning om exempelvis cancer.
– Men jag hoppas att framstegen inom forskningen kan göra det lättare att få finansiering, säger han.
Förekomsten av hyperemesis diskuteras i forskningen
Man uppskattar att 1–3 procent av alla gravida drabbas av hyperemesis.– Men olika siffror används i forskningen. Även i Norge, där vi har ett bra sjukvårdssystem och goda register, är det svårt att följa hur många som faktiskt drabbas av extremt graviditetsillamående. Många får aldrig diagnosen och blir därför kanske inte heller registrerade, säger Vaudel.
Viktigt att sprida kunskap om sjukdomen
Medan forskningen pågår säger Jone Trovik att det är viktigt att öka kunskapen bland vårdpersonal. Själv undervisar hon läkarstudenter.
– Jag är också glad över att vi har fått SUKK-formuläret översatt till norska och infört det i nationella riktlinjer och i Norsk Elektronisk Legehåndbok, säger Trovik.
SUKK står för Svangerskaps Utløst Kvalme Kvantifisering och är ett frågeformulär som kartlägger hur många timmar det senaste dygnet kvinnan har känt sig illamående/haft obehag i magen, hur många gånger hon har kräkts och hur många gånger hon har haft kväljningar utan att kräkas. Den sammanlagda poängen visar om kvinnan har milt, måttligt eller svårt graviditetsillamående.
– Det är ett bra verktyg för att identifiera dem som är sjukast. Man kan också bedöma om personer med måttligt illamående bör överväga behandling med illamåendestillande läkemedel, säger hon.
I Sverige används också detta frågeformulär, men där har man behållit samma namn som för det ursprungliga, internationellt erkända formuläret PUQE (Pregnancy-Unique Quantification of Emesis and Nausea).
Tidigare var ett av kriterierna för att få diagnosen hyperemesis att den gravida hade ketoner i urinen. Ketoner bildas när kroppen under en längre tid har låg eller ingen tillgång till kolhydrater i form av glukos.– Det är inte längre ett kriterium, och det tycker jag är mycket positivt. Många kan vara väldigt sjuka och behöva uppföljning även om de inte har ketoner i urinen, säger Trovik.
Hon berättar att många läkare tidigare har sett ketoner i urinen som ett tecken på att kvinnan behöver mer vätska.– Men det handlar om mer än vätskebehov. Ketonuri är ett tecken på undernäring och svält. Om en gravid kvinna har ketoner i urinen tycker jag att vi måste vara extra uppmärksamma. Hon måste också få i sig näring, säger hon.
– När bör man söka hjälp?– Om du har extremt illamående och/eller kräkningar, och särskilt om det leder till följder som viktnedgång eller att du kissar mindre, har mörk urin eller stark lukt på urinen. Det är tecken på uttorkning. Då är det viktigt att du ber om hjälp, säger Trovik.
