Det allra vanligaste är att det går hål på hinnorna, och att vattnet därmed går, under den aktiva fasen av förlossningen. Ibland börjar hela förlossningsprocessen med att vattnet går, även om det är vanligast att det börjar med värkar. Det är sällsynt att en baby föds i en intakt fosterhinna. Då ligger alltså babyn fortfarande inne i fosterhinnan med vatten, som den har legat i inuti livmodern, när den kommer ut.
Läs också: Så fick din baby plats i magen
Tar hål på hinnorna om det går långsamt
Vanligen fortskrider förlossningen fint när den väl har satt igång. Det innebär att livmoderhalsen öppnar sig successivt, och babyn tränger gradvis längre ned i bäckenet vartefter som värkarna byggs upp och kommer tätare och tätare.
Men ibland kan det stanna upp lite grann, och inte fortsätta som förväntat. Då får man prova olika sätt att få i gång förlossningen igen. Kanske behöver mamman lite extra energi i form av mat, dricka och/eller vila? Kanske behöver hon byta ställning för att få mer hjälp av tyngdkraften? Kanske hjälper det att tömma urinblåsan för att få mer utrymme i bäckenet?
När en förlossning går trögt är personalen ganska kreativ för att få i gång förloppet igen. Men ibland måste man göra mer än det som nämns ovan. Ibland kan barnmorskan eller läkaren föreslå att ta hål på fosterhinnorna för att hjälpa förlossningen framåt. När vattnet går kan värkarna bli kraftigare och mer effektiva, men det är inte säkert att förlossningen går snabbare. Hur stor effekt åtgärden får varierar från person till person.
Läs på 1177: Igångsättning av förlossningen
Vad kontrolleras innan man tar hål på fosterhinnorna?
Innan barnmorskan eller läkaren tar hål på fosterhinnorna görs en bedömning av hur förlossningen fortskrider, hur barnet ligger och hur långt ned barnets huvud har kommit i bäckenet.
Det är särskilt viktigt att kontrollera att barnets huvud ligger tillräckligt långt ned, eftersom det annars finns en ökad risk att navelsträngen glider ned framför barnet när fostervattnet rinner ut.
